22 september 2010
Allt är inte Anna Kinberg Batras fel
av: Kalle Lindberg
Vem vare som facking rösta? Jag har svårt att tro att merparten av Sverigedemokraternas väljare darrar av skräck för att muslimerna ska ta över Sverige. Flertalet ville nog bara ge fingret åt alla förståsigpåare i fjollträsk.
Om jag har rätt är det många som delar på skulden för att vi nu har ett främlingsfientligt parti i Riksdagen. Alla nollåttor som någon gång gjort sig lustiga på bonnläpparnas bekostnad har all anledning att sätta skrattet i halsen.
Anna Kinberg Batra fällde under sin personvalskampanj 1998 de bevingade orden ”Stockholmare är smartare än lantisar”.
Tjänstemän på våra departement skämtade efter EMU-valet om att valresultatet visade varför rösträtten borde avskaffas för alla svenskar med fler än tre siffror i riktnumret.
Många har de senaste dagarna garvat åt youtubeklippet om en ”SD-ledare med huvudet på skaft”.
Nog kan man förstå att många av dem som inte bor och arbetar i Stockholms innerstad är trötta på att bli behandlade som mindre vetande. Vad den tröttheten kan leda till har vi för övrigt upplevt tidigare.
I början av 90-talet sålde Vikingarockarna Ultima Thule så många skivor att tre av gruppens album samtidigt låg på listan över de 20 mest sålda. De kommersiella framgångarna kom snarare trots än tack vare att bandet framförde nationalromantiska texter och lät sig intervjuas av Nationaldemokraternas tidning Nationell Idag. Istället var framgångarna en reaktion på det unisona fördömandet från åsiktseliten. På samma sätt som glesbygdens folk då reagerade mot att stockholmare talade om för dem att de inte skulle lyssna på Ultima Thule, reagerar de idag på att samma Stockholmare försöker få dem att sluta hålla sina skolavslutningar i bykyrkan.
Både lantisarnas proteströster och nollåttornas skratt är i grunden reaktioner på de växande klyftorna i vårt land. Idag skiljer det fem år i medellivslängd mellan Vingåker och Danderyd. Allt fler familjer i Stockholms finare förorter skaffar sig barnflicka medan antalet fattiga barn växer i resten av landet. Inkomstklyftorna har aldrig varit större sedan Statistiska Centralbyrån började mäta dem.
Den utvecklingen måste vi vända om vi i framtiden vill slippa främlingsfientliga krafter i Riksdagen.