Valbloggen 2010

Den som inte tror på sig själv kan inte heller övertyga andra. En grundläggande förutsättning för att kunna vinna valet i september är att man själv tror på segern. Det var något som Alliansen förstod till fullo redan inför förra valet. De framställde konsekvent sig själva som vinnare. På motståndarsidan verkar dock polletten ännu inte ha trillat ned hos alla.

När man hör en del rödgröna företrädare får man intrycket att de hoppat över valkampanjen för att gå direkt till en bitter eftervalsdebatt där det gäller att förlägga skulden för valförlusten hos någon annan. SSU:s ordförande Jytte Guteland gjorde i somras sitt bästa för att profilera Mona Sahlin som mobboffer. Det är mycket möjligt att media är taskiga mot oppositionen i allmänhet och Mona Sahlin i synnerhet, men att påtala detta är det samma som att be om att få ordet förlorare intatuerat i pannan.

Då gör Lars Ohly ett bättre jobb när han gång på gång presenterar Mona som ”Sveriges första kvinnliga statsminister”. Även i gårdagens partiledarutfrågning i P1 visade Ohly att han förstår betydelsen av rätt framtoning. Med korta, raka svar visade han på gott självförtroende. Som när han fick frågan ”Vad är det som talar för att ni ska lösa Afghanistanfrågan?” och svarade: Det som talar för det är Mona Sahlin och jag. Eller när reportrarna frågade om var han skulle hitta stödet för att förbjuda vinster i skolan och han svarade: Vi ska hitta stöd hos svenska folket.

Men att partiernas affischnamn utstrålar viljan att vinna räcker inte. Även valkampanjen och medlemmarna måste göra det. En valarbetare som greppat vikten av att sprida positiva vibbar är Grön Ungdoms Sven Elander. Som när han på sin blogg i tre ord sammanfattar känslan efter hemmafesten han ordnade för att värva rödgröna valarbetare: ”Nu kör vi.” Eller hans beskrivning på facebook av att sitta på det rödgröna valcentret på Sveavägen 48 och ringa pensionärer: ”Varje samtal för oss lite närmare en rödgrön valseger.”

Valet är långt ifrån avgjort. Men för att kunna vinna måste de rödgröna övertyga sig själva just om att de kan vinna. Och för att få väljarnas förtroende att regera landet behöver de visa att de brinner av iver att få regera. För det är inte de mest sympatiska, de klokaste eller ens de snyggaste som får napp på krogen, utan de som är övertygade om att den som får följa med dem hem har vunnit högsta vinsten.