Valbloggen 2010

Liberalismen i sin enklaste form ger alla människor rätt att leva det liv de själva vill, så länge de inte skadar någon annan eller försöker tvinga på andra sin egen livsstil mot deras vilja.

För mig är det här en enkel livsregel som också medför vissa skyldigheter. Bland dessa kan nämnas att acceptera andra människor trots att de gör saker som jag inte förstår mig på. Jag har till exempel inte samlag med andra män, men jag tycker ändå att Pride-festivalen är en bra grej. Jag äter inte kött, men så länge djur inte omfamnas av samma rättighet till liv som andra levande och tänkande organismer så får jag acceptera att folk omkring mig njuter av en blodig biff. På samma sätt så är jag inte överdrivet intresserad av tecknad pornografi, men jag tycker ändå definitivt inte att någon ska stämplas som pedofil för att denne råkat inneha tecknade bilder av vad som eventuellt ser ut som minderåriga i vad som eventuellt kan ses som en sexuell situation. Det är nämligen ingen som tar skada av det. Tecknade pojkar och flickor har till skillnad från riktiga barn inga känslor, de känner ingen smärta och de har inga anhöriga.

Det här borde ses som självklarheter, men dessvärre gör det inte det. Utifrån bloggens ämne, val och kommunikation, så är det här inget annat än en enkel text om ett stort strategiskt misstag från alliansregeringens sida. En Uppsalabaserad japankännare och serieöversättare har alltså, för den som missat det, dömts för barnpornografibrott efter att ha innehaft ett par teckningar som en domstol sett som sexuellt upphetsande. Han har för evigt blivit stämplad som pedofil, ett av de värsta stigman den moderne mannen kan drabbas av. Allt på grund av vad man hoppas är en obetänksam lucka i lagen, men som sannolikt inte är det utan snarare en högst medveten glidning mot ett generellt tankeförbud.

Att ingen från regeringshåll, med FRA-debaclet i färskt minne, ännu gått ut och bett om ursäkt och förklarat att det här inte alls blev som det var avsett är för mig fullkomligt oförståeligt. Valet kommer att avgöras av marginalväljarna, så det absolut viktigaste för bägge sidorna i det här läget måste vara att skapa en stark plattform för att motivera befintliga väljargrupper till att gå och rösta. När regeringen som nu istället väljer att återigen attackera yttrandefriheten och den personliga integriteten på den digitala arenan så visar man att man inget förstått. Genom det så driver man också unga liberaler i riktning mot Piratpartiet, vilka till skillnad från vänsteralliansen är ett valbart alternativ för denna målgrupp.

I samband med Jan O Karlsson-affären för ett par år sedan så myntade kommunikationsstrategen Pål Jebsen det nu bevingade uttycket ”att göra en pudel”, något som PR-gurun Paul Ronge sedan utvecklade ytterligare så att det numera även är möjligt att göra en ”dubbel pudel”. Det är vad regeringen borde göra nu om de är intresserade av att behålla en stor och flyktig väljargrupp. Istället väljer man att göra vad som inte kan beskrivas på annat sätt än som en ”dubbel struts”.