Valbloggen 2010

David Heibrandt

12 juli 2010

Alliansanalys: Kristdemokraterna

av: David Heibrandt

Om jag fått en femtilapp för varje gång jag hört någon säga att Göran Hägglund förtjänar ett bättre parti så hade jag kanske inte blivit rik, men jag hade i alla fall fått ihop tillräckligt med kapital för att betala mig in på en bra rockkonsert och få ett par starköl på köpet. Hägglund är en briljant kommunikatör och fungerar ypperligt i alla mediala sammanhang. Enligt uppgift ska han dessutom vara överlägset roligast i regeringen (frågan är dock hur man värderar den sortens påståenden, konkurrensen verkar inte direkt vara mördande). Som ett av tre konservativa partier i svensk politik (tillsammans med Socialdemokraterna och SD, där de senare blandar Kd:s värdekonservatism med S folkhemskonservatism. Vänsterpartiet utmärker sig genom att till skillnad från de övriga inte längta tillbaka till något som funnits, utan istället drömma sig tillbaka till en tid som aldrig fanns, där Sverige tillhörde östblocket och muren aldrig föll, vilket gör att det är tveksamt huruvida man kan klassificera dem som konservativa eller ej) så har partiet en svår ekvation att lösa när man samarbetar med tre socialliberala partier.

Sannolikheten för att Kd någonsin kommer att göra ett succéval är låg. Den sortens värdekonservativism som partiet står för lär fortsätta vara en del av det svenska politiska livet länge till, men kommer aldrig att kunna attrahera några större väljarskaror. Kd:s främsta utmaning är alltså att behålla sina väljare. Det kan låta enkelt, men en bevarandestrategi är tvärtom extremt svår att lyckas med eftersom man kommer att hamna i ett läge där man balanserar på slak lina. Den livsstilsliberalism som de övriga allianspartierna står för rimmar illa med det vurmande för kärnfamiljen och ofödda fosters rätt till liv som är centrala för Kristdemokraterna. För mycket kompromissande om sena aborter, vårdnadsbidrag, jämställdhet och HBTQ-frågor kan mycket väl driva en tillräckligt stor del av partiets väljare till soffan, till Sveigedemokraterna eller till och med till något parti som ännu inte finns men som mycket väl kan bildas för att fylla den lucka som Kd riskerar att lämna öppen om de inte spelar sina kort rätt. 



Tidigare inlägg
Se alla inlägg av David Heibrandt
Tillbaka till Valbloggen 2010



Skriv en kommentar

Namn: 
E-postadress för prenumeration på kommentarer (visas inte)
URL:
Kommentar: 
Hammer & Hanborg