Valbloggen 2010

För något år sedan hade jag en kortare anställning hos Centerpartiet. När jag började där fick jag en genomgång av partiets målsättningar inför valet. Om jag inte minns fel så ville de; fortsätta vara tredje största parti, tredubbla antalet mandat i europaparlamentet samt fördubbla sin representation i riksdagen. När jag frågade hur de tänkt nå dessa mål, om extra resurser tillsatts för att klara av att nå målen och också vems huvud som skulle rulla om målen inte uppnåddes så fick jag till svar att den som inte trodde på målen visste var dörren fanns. Jag blev inte långvarig på den arbetsplatsen.

Centerpartiet är ett parti med ordentliga problem. Man balanserar på fyraprocentsnöret och har sedan förra valet varit utsedd till måltavla för socialdemokratiska attacker (Facebook) på både strategisk och taktisk nivå. Varför det är så är inte svårt att se. Partiet har behövt göra ett antal kompromisser som gått på tvärs med traditionella centervärderingar där moderniseringen av partiets syn på energiproduktion är det som står ut mest. Samtidigt så har partiets stureplansfalang fått mycket medial uppmärksamhet vilket ytterligare upprört mången landsortscenterpartist som ”inte känner igen sig”, eller som inte gillar stockholmsfjolleri överlag. Som om inte alienationen av traditionalistväljarna vore nog så fick man dessutom bära en stor del av hundhuvudet för FRA-lagens införande, något som knappast glömts bort av unga storstadsliberaler.

Centerpartiet har under en längre tid försökt profilera sig som ”Alliansens gröna röst” utan märkbar framgång. Med tanke på att man inte bara sitter på miljöministerposten utan även på infrastruktur och jordbruk, områden med stor påverkan på miljöområdet, så borde det ha varit upplagt för att partiet hade kunnat agera juggernaut mot Miljöpartiet. Inget verkar dock kunna rubba Wetterstrand. Carlgren är chanslös, Erlandsson mest ihågkommen för en famös youtubevideo och Torstensson osynlig. Maud Olofsson fick oförtjänt mycket stryk i samband med Saab-problematiken, något som verkar hänga kvar trots att hon och hennes team i retroperspektiv hanterade hela situationen på ett sätt som gav bästa tänkbara resultat. Centerpartiets allianskollegor verkar helt ha gett upp hoppet om att partiet ska kunna göra nytta i valrörelsen och förlitar sig istället på att de kommer att få tillräckligt många borgerliga stödröster för att hänga sig kvar.

Centerpartiet satsar hårt på öppenhet, något som inte är annat än sympatiskt. Man visar framfötterna i sociala medier med ett starkt och autonomt bloggnätverk som får mer stöd än order uppifrån. För den som inte hittat dit tidigare så är partiets valstrategi intressant läsning, den ligger öppen på partiets webbplats. Det här är i sig inte något som lär vinna valet, men det är onekligen ett intressant experiment. Demokrati handlar om så mycket mer än bara deltagande i öppna val. Centerns öppenhet inför medborgarna och det höga tak som finns för intern debatt är något som fler partier borde ta efter. Jag ser det dock som högst otroligt att det kommer att vinna val åt dem, utan partiet kommer få hoppas på att överhuvudtaget överleva september om man inte hittar ett väldigt innovativt sätt att använda sina tidningsmiljarder på.