Valbloggen 2010

Jag tänker sticka ut hakan lite och säga att det blir en borgerlig valseger i år. Kanske handlar det inte om att sticka ut hakan så mycket. Att få det att vända på 87 dagar torde inte vara en omöjlighet. Varför blir det en borgerlig seger? - Mona Sahlin.

Det intressanta är hur Sahlin som är en av Sveriges mest erfarna politiker blir ett sänke för valrörelsen. När Reinfeldt var mufare var Sahlin minister och när Sahlin var riksdagsledamot spelade Reinfeldt i skollaget. Martin Ådahl skriver om hur hennes fokusgrupp, storstadsväljare, sviker henne för Miljöpartiet och Alliansen. Kanske är det inte konstigt att Maria Wetterstrand verkar hamna mer i rampljuset än Mona Sahlin.

Om man googlar "fel partiledare" så hamnar Mona Sahlin och Socialdemokraterna på 8 av 10 placeringar på förstasidan. Varför fungerar inte Mona? Jag vet ärligt talat inte. Kanske är det Toblerone som hänger kvar. En politiker med negativa associationer har naturligt svårt att vinna ett folks förtroende. Mona är en duktig retoriker men på något vis har jag fortfarande inte förstått tydligt vad Socialdemokraterna vill i årets valrörelse. Vad är hennes agenda för Sverige? Kanske beror hennes problem på att hon är kvinna? Men jag tror att vi kommit längre år 2010. Kanske är hon inte auktoritär nog? Då ligger inte problemet i att vara kvinna utan att faktiskt ta för sig och att göra sig hörd och sedd. Socialdemokraterna når inte ut till medierna tillräckligt. Partiet får också mest negativ publicitet av riksdagspartierna (delvis beroende på rapporteringen att de halkar efter i opinionsmätningar).

Socialdemokraternas största problem är att de har valt fel partiledare. Men vem skulle egentligen varit både möjlig och bättre? Det tråkigaste i historien är att människan som kunde gett Reinfeldt en bättre match inte längre lever. För med Anna Lindh som partiledare i årets valrörelse så hade jag kanske istället sagt att Alliansen kunde känna sig besegrade. Anna Lindh vs Fredrik Reinfeldt. Det hade varit en riktigt intressant valrörelse.