Gästbloggen

Inget är väl så genomdiskuterat och analyserat som hur man blir och är en bra chef. Stödord som delegera, stresshantering, uppmuntra och tydlighet är ord som ofta beskriver en god chefs egenskaper. Jag vill på nytt belysa ämnet men denna gång ur en lite annan vinkel.

Hur agerar en bra chef då en medarbetare går in i en personlig kris. Vad händer med dig som chef när en medarbetares personliga kris landar på kontoret i ert öppna landskap. Blundar du och hoppas att det går över eller låter du krisen få ett eget rum. Att vara personlig med en kollega kan vara mycket svårt och man blir lätt rädd att gå för långt in i den personliga integriteten.

Vi har alla på något sett, mött eller gått igenom kriser av olika slag. Det kan handla om ålderskris eller ”fundera över om jag valt rätt väg i livet kris” eller sjukdom. Den typen av kris som jag vill lägga fokus på här är den kris som drabbar människor när någon i deras närhet drabbas av svår sjukdom eller bortgång. Hur hanterar vi frågor som detta på våra arbetsplatser. Hur är man en bra chef i ett sådant läge? Vad är en bra chef, för medarbetaren när man känner att man med gråten i halsen tar sig till jobbet. Hur vill man bli bemött på sin arbetsplats när man känslomässigt befinner sig på en helt annan plats. Får känslorna vara med i en hård och tuff bransch, får man gråta på jobbet?

Min erfarenhet av krishantering är liten och att sätta sig in i en annan människas verklighet kan både hjälpa och stjälpa om det inte görs med försiktighet. Jag är av åsikten att en kris måste tas på allvar och inte tryckas undan, att det är viktigt att skapa ett arbetsklimat där det är ok att lyfta fram delar av sitt privatliv och erkänna krisen utan att man räds av att verka svag. Det är viktigt att fokusera på rätt saker. Vad är viktigt, vad kan vänta och hur lyfter vi och hanterar denna situation med respekt och förståelse vid sidan om en pågående verksamhet?

 Ibland kan det hjälpa att bara få visa sig svag för att bli stark. Ibland kan en tår rensa oro och skapa fokus. Jag önskar att jag kan vara en bra chef som ger utrymme åt att se hela den medarbetare jag har framför mig. Genom att lyssna och ge plats hoppas jag skapa en plattform för respekt som sammansvetsar mitt team och gör oss ännu starkare. Och glöm inte grundregeln, det är bättre att fråga en gång för mycket än en gång för lite.

Vilka är dina erfarenheter av hur man bemöter de här frågorna på ett bra sätt?