Gästbloggen

I senaste numret av Civilekonomen läste jag nyligen att civilekonomer som jobbar med marknadsföring och reklam ofta blir ålderdiskriminerade och att ungdom snarare är en merit än ett hinder  om man vill jobba med kreativa yrken.

Det får mig osökt att fundera över vilken kompetens och erfarenhet som värdesätts inom olika områden. Jag vet inte vilken medel- eller medianålder det är på Sveriges reklam- och pr-byråer, men jag gissar att reklambyråerna generellt befolkas av fler yngre medarbetare jämfört med landets pr-byrårer och framför allt jämfört  med köparna av kommunikation, det vill säga kommunikations- och marknadschefer.

Jag har också en hypotes om att just reklamområdet generellt befolkas av yngre medan erfarenhet värdesätts högre inom kommunikationsområdet. Att på ett begåvat sätt hantera en organisations anseende och kunna bidra med kvalificerade analyser och råd i lednings- eller styrelserummet kräver mer än att kunna kläcka kreativa idéer. Missförstå mig rätt. Duktiga kreatörer är guld värda men kreativiteten måste också ingå i ett sammanhang där organisationens omvärld, mål och resultat är i fokus. Annars blir det lätt att man är kreativ för kreativitetens egen skull.

Argumenten från rekryteringsfirmorna som intervjuas i artikeln är att många av deras kunder tycker att kandidaterna passerat bäst-före-datum om de fyllt 40 och vill bli marknadschef eller börja jobba på reklambyrå.  Personligen tycker jag det är oerhört inskränkt om man tror att kreativitet, kompetens och framför allt erfarenhet är något som försvinner för att man fyller 40.

I Sverige lever vi på många sätt i ett ålderssegregerat land och jag förstår inte riktigt rädslan av att våga sätta samman människor i olika åldrar och som har olika kompetenser och erfarenheter i samma grupp. Oavsett om det gäller ett projekt på jobbet eller att man går till samma krog.

Visst, ibland kan det vara en lite längre startsträcka för att få till en gemensam målbild och lösning på uppgiften - just för att man har olika perspektiv och erfarenheter. Men det är just detta faktum, olikheterna, som gör att lösningen med stor sannolikhet blir så ofantligt mycket bättre än om man låter konformismen råda.